LM Ericsson

Lars Magnus Ericsson var född under blygsamma förhållanden i Värmskog, Värmland 1846. Redan 14 år gammal hade han börjat arbeta vid smedjor i hemtrakten och 1866 kom han till Stockholm.

I den svenska huvudstaden fick han arbete vid instrumentmakarfirman Öller & Co. Ericsson visade sig vara begåvad och fick statsstipendier för studier i utlandet. Bl a fick han möjlighet att arbeta ett helt år hos den elektromekaniska firman Siemens & Halske i Berlin.

Den 1 april 1876 öppnade Lars Magnus Ericsson tillsammans med den tidigare arbetskamraten Carl Johan Andersson firman:

”L.M.Ericsson & Co. Mekanisk verkstadsrörelse. Lars Magnus Ericsson och Carl Johan Andersson”

Även Andersson hade studerat instrumentmakeri i utlandet.

Firman hyrde ursprungligen bara ett kök på 13 kvadratmeter i gårdshuset Drottninggatan 15, Stockholm. Arbetsredskapen bestod av två trampsvarvar och de båda kompanjonerna anställde en springpojke, Gabriel Bildsten.
Ursprungligen reparerade företaget huvudsakligen finmekaniska apparater åt brandkåren, polisen och olika järnvägsbolag.

På hösten 1876 byggde LM Ericsson två nya visartelegrafer efter egen konstruktion och innan året var slut hade man även en lärling anställd. Köket var nu för litet och man flyttade till en liten lokal på Jakobsbergsgatan 23B.

Ett år senare, i slutet av år 1877, hade företaget 6 anställda inklusive de båda delägarna och den unge Bildsten. Man fick nu än en gång flytta till större lokaler. I huset Lästmakeregatan 29 vid Oxtorget fick firman även tillgång till en egen smedja.
När Ericsson själv först stiftade bekantskap med en telefon kan inte helt klarläggas. Enligt bokföringen reparerade firman importerade telefoner vid ett flertal tillfällen med början den 4 mars 1878.

Evangeliska Fosterlandsstiftelsens dåtida kassör civilingejör Henrik Ahlborg har berättat att han under hösten 1877 var bosatt på Jacobsbergsgatan 11, bara några hus ifrån Ericssons verkstad och att han hjälpte till med olika talprov på en däremellan uppkopplad ledning. Vi vet även med säkerhet att Ahlborg under samma tid fick en ledning uppkopplad mellan stiftelsens expedition vid Mästersamuelsgatan och Normans boktryckeri vid Karduansmakaregatan.

Stiftelsens kvarvarande utrustning visar att i vart fall en primitiv apparat tillverkad av Siemens & Halske i Berlin har använts och att man kort tid därefter, troligen under år 1878, erhöll telefoner tillverkade av Ericsson.
I Telegrafverkets samlingar som nu förvaras i Tekniska Museet samt såväl i vår egen samling som ett par andras finns omärkta apparater som förefaller som rena kopior av den tyska apparaten. Troligen är de tillverkade av Ericsson i experimentsyfte men bokföringen påvisar ingen försäljning av sådana. Utförandet är relativt enkelt och skulle i praktiken kunna ha ett annat ursprung.
<< Tillbaka till Hakon Brunius Vidare till Pionjäråren >>